Klipper och klistrar direkt från Jamendos upprop:
At the end of 2010, Jamendo lobbied at the European Commission on behalf of our artists to propose amendments to the directive project about collective rights management in Europe. The directive project should be adopted shortly by the European Parliament, but we need your help to make sure our amendments are included! Sign our online petition to show your support!!
Vad Jamendo i princip vill åstadkomma är att luckra upp monopolet som STIM och deras motsvarigheter i andra länder har på att samla in royalties för spelning av artisters verk och bana väg för fler alternativ, däribland Jamendo självt.
Idag samlar STIM in pengar även för artister som inte är STIM-anslutna om deras musik t ex spelas på radio eller i butiker och restauranger. För att artisterna sedan ska kunna få dessa pengar så måste de ansluta sig till STIM, med förbehållet att de samtidigt inte får vara anslutna till någon annan organisation med samma syfte, t ex Jamendo. Därmed stängs marknaden för moderna och mer balanserade alternativ såsom Jamendo att sköta kommersiell licensiering på villkor som bättre gynnar både artisterna och de som som spelar musiken och STIM har i praktiken monopol på royaltyinsamling.
Jamendo gör fantastiskt mycket för att gynna Creative Commons-licensierad musik och en ändring av lagstiftningen såsom Jamendo föreslår den skulle kunna göra otroligt mycket för att stärka artisternas ställning mot STIM och ge fler möjlighet att samarbeta med Jamendo.
Så jag vill uppmana alla att skriva på Jamendos namninsamling så att vi slutligen kan få en förändring av det elände som musikbranschen är idag!
[intressant?] Läs även andra bloggares åsikter om jamendo, stim, musik, creative commons, upphovsrätt, copyright
Visar inlägg med etikett upphovsrätt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett upphovsrätt. Visa alla inlägg
lördag 28 maj 2011
onsdag 1 december 2010
Creative Commons insamling i full gång
Mot slutet av varje år så samlar Creative Commons in pengar för att täcka nästa års aktiviteter. Totalt hoppas de på $550.000 och hittills har de samlat in $155.801. Jag uppmanar alla som vill se ett öppnande av vår kultur för fri spridning och medverkan att skänka en slant då Creative Commons gör ett mycket viktigt arbete med att ta fram och underhålla licenser, informera, nätverka och påverka.
[intressant?] Läs även andra bloggares åsikter om creative commons, upphovsrätt, copyright
[intressant?] Läs även andra bloggares åsikter om creative commons, upphovsrätt, copyright
Etiketter:
aktivism,
creative commons,
gnuheter,
ubuntu,
upphovsrätt
lördag 17 juli 2010
Ny kortfilm från Nina Paley och EFF
Här kommer en underbar liten animation från Nina Paley (som bl a gjort den fria tecknade långfilmen Sita Sings the Blues och animationen Copying is not Theft) för att fira EFF's tjugoårsjubileum.
Filmen behandlar på ett kul sätt viktiga ämnen såsom end user license agreements, avlyssning av internettrafik och three strikes laws. Enjoy!
Animationen kan också ses i högre upplösning här.
[intressant?] Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, fildelning, nina paley, eff, piratpartiet
Filmen behandlar på ett kul sätt viktiga ämnen såsom end user license agreements, avlyssning av internettrafik och three strikes laws. Enjoy!
Animationen kan också ses i högre upplösning här.
[intressant?] Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, fildelning, nina paley, eff, piratpartiet
Etiketter:
creative commons,
fildelning,
gnuheter,
politik,
ubuntu,
upphovsrätt,
video
tisdag 13 juli 2010
ASCAP visar sitt fula ansikte...
ASCAP (American Society of Composers, Authors and Publishers, en intresseorganisation med ca 380.000 medlemmar) har skickat ut ett brev till alla sina medlemmar där de ber om pengar för att bekämpa organisationer såsom Electronic Frontier Foundation och Creative Commons med motiveringen att de arbetar för att underminera upphovsrätten. Detta är naturligtvis helt fel, EFF eftersträvar en viss reform av upphovsrätten medans Creative Commons tillhandahåller annorlunda distributionslicenser baserade på upphovsrätt.
Många artister som både är medlemmar av ASCAP och Creative Commons blev med rätta upprörda och några valde att skänka pengar till Creative Commons istället.
Med denna handling visade ASCAP sitt rätta ansikte. De är bakåtsträvare som är aktivt emot alla typer av upphovsrättsreform och nytänkande inom distribution av media som kan tänkas minska deras intäkter, inte bara piratkopiering. Det ska de inte vara, de är en idéell organisation som ska verka för sina medlemmars intressen, inte sina egna och inte heller enbart sina medlemmars ekonomiska intressen. Därför borde de istället aktivt arbeta för nya och bättre sätt att distribuera musik och för artister att hitta och nå sin publik skapas. De artister som är intresserade av att distribuera musik fritt borde av ASCAP hjälpas att förstå Creative Commons och välja den licens som passar dem bäst samt få råd och tips om hur de kan nå ut på bästa sätt.
ASCAP borde förstå att den förändring som håller på att ske innebär fantastiska möjligheter och inte bara faror och de borde lyfta fram artister såsom Nine Inch Nails som utmärkta exempel på hur även etablerade artister kan tjäna MER pengar på en friare distribution med modern teknik än vad den gamla modellen ger möjlighet till.
Men ASCAP väljer alltså att försöka hålla kvar artister på ett sjunkande skepp och motverka en för alla förutom de större skivbolagen och distributörerna positiv förändring. Deras inställning är djupt tragiskt och destruktivt, särskilt med tanke på den politiska makt som ASCAP besitter som representant för USA's samlade artister och tonsättare.
Framtiden kommer med stor sannolikhet att visa hur fel ASCAP och liknande organisationer har agerat, frågan är bara hur mycket skada de kommer att orsaka i form av skev propaganda, missade affärsmöjligheter och rättsvidrig lagstiftning som de lyckas driva igenom.
[intressant?]
Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, creative commons, politik, musik
Många artister som både är medlemmar av ASCAP och Creative Commons blev med rätta upprörda och några valde att skänka pengar till Creative Commons istället.
Med denna handling visade ASCAP sitt rätta ansikte. De är bakåtsträvare som är aktivt emot alla typer av upphovsrättsreform och nytänkande inom distribution av media som kan tänkas minska deras intäkter, inte bara piratkopiering. Det ska de inte vara, de är en idéell organisation som ska verka för sina medlemmars intressen, inte sina egna och inte heller enbart sina medlemmars ekonomiska intressen. Därför borde de istället aktivt arbeta för nya och bättre sätt att distribuera musik och för artister att hitta och nå sin publik skapas. De artister som är intresserade av att distribuera musik fritt borde av ASCAP hjälpas att förstå Creative Commons och välja den licens som passar dem bäst samt få råd och tips om hur de kan nå ut på bästa sätt.
ASCAP borde förstå att den förändring som håller på att ske innebär fantastiska möjligheter och inte bara faror och de borde lyfta fram artister såsom Nine Inch Nails som utmärkta exempel på hur även etablerade artister kan tjäna MER pengar på en friare distribution med modern teknik än vad den gamla modellen ger möjlighet till.
Men ASCAP väljer alltså att försöka hålla kvar artister på ett sjunkande skepp och motverka en för alla förutom de större skivbolagen och distributörerna positiv förändring. Deras inställning är djupt tragiskt och destruktivt, särskilt med tanke på den politiska makt som ASCAP besitter som representant för USA's samlade artister och tonsättare.
Framtiden kommer med stor sannolikhet att visa hur fel ASCAP och liknande organisationer har agerat, frågan är bara hur mycket skada de kommer att orsaka i form av skev propaganda, missade affärsmöjligheter och rättsvidrig lagstiftning som de lyckas driva igenom.
[intressant?]
Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, creative commons, politik, musik
Etiketter:
creative commons,
gnuheter,
politik,
ubuntu,
upphovsrätt
fredag 4 juni 2010
Linuxanvändare betalar bättre för spel, näst mest lukrativa PC-spelmarknad?
För ett tag sedan så lanserade den oberoende spelutvecklaren Wolfire en spelsamling kallad The Humble Indie Bundle bestående av fem indiespel från olika utvecklare. Spelen var alla populära men något äldre och hade sett sin försäljning dala över tiden, det kan hända att ni känner igen någon av titlarna: World of Goo, Penumbra Overture, Aquaria, Lugaru HD och Gish.
Samtliga spel var utgivna på de tre PC-plattformarna - Windows, Mac och Linux - så samlingen gjordes tillgänglig för dem alla tre. Detta öppnar en del intressanta möjligheter att jämföra spelförsäljning mellan plattformarna då de ges samma förutsättningar. Samma lanseringsdatum, pris, distributör och gemensam marknadsföring.
Men det mest intressanta var att de valde att satsa på en ganska ovanlig försäljningsmetod, de lät köparen själv bestämma priset. För så lite som $0.01 så kunde man få samtliga fem spel, utan begräsningar och utan DRM. Erbjudandet var endast tänkt att vara en vecka, men då försäljningen gick över förväntan så förlängde man perioden till två veckor och slängde in ett sjätte spel - Samorost 2.
Från detta experiment borde man kunna utläsa väldigt intressanta fakta. Hur mycket anser köparna vara ett rimligt pris? Är de beredda att betala för något som de kan få nästan gratis om det inte är svårare att betala mer? Är detta ett bra PR-trick och en lönsam försäljningstaktik? Hur fördelas försäljningen över Windows, Mac och Linux samt hur varierar köparnas betalningsvilja över plattformarna?
Med facit i hand så kan man bara konstatera att experimentet blev en oerhörd framgång! Totalt så drog man in $1.273.613 från 138.813 kunder. Därmed valde kunderna i snitt att betala ungefär $9 trots att endast $0,01 krävdes. Dessutom varierade betalningsviljan kraftigt mellan de olika plattformarna. Windowsanvändarna betalade i snitt lägst, $8 var medans Mac-användarna betalade $10 var och Linuxanvändarna betalade klart mest, över $14 var! Detta medförde att ca 25% av försäljningsintäkterna kom från Linuxanvändare och att Linux-versionen gav något större intäkter än Mac-versionen!
Låt mig dra några personliga slutsatser av detta:
Det mest intressanta i detta är enligt min mening att dessa slutsatser går stick i stäv med mediaindustrins inarbetade doktrin - att fragmentera och prisdifferentiera köparen, misstro sina kunder genom att använda DRM för att begränsa kopiering m.m. Det visar på att ett öppnare och ärligare system som bättre balanserar rättigheter och skyldigheter mellan producenter och konsumenter kan fungera väl och t o m vara mer lönsamt än det nuvarande, åtminstone inom vissa branschsegment.
Det visar också på att något som jag vill kalla för frivillig prisdifferentiering finns och kan under givna förutsättningar fungera bättre än de metoder som idag används för att få kunder att avslöja sin priskänslighet och betala så mycket som möjligt. Istället för att locka kunder att betala mer genom att erbjuda en något exklusivare variant eller erbjuda en artificiellt nedgraderad produkt till de mer priskänsliga (vanligt inom mjukvara) så kan man alltså erbjuda samma fullfjädrade produkt till alla och få en helt steglös och gränslös prisdifferentiering på köpet. Gränslös och steglös prisdifferentiering gör att en transaktion alltid blir av och samma produkt till alla gör att alla kunder får bästa tänkbara produkt. De som frivilligt betalar mer får en positiv känsla av att ha varit frikostiga och gett ett bra bidrag till att täcka producentens kostnader, istället för den ofta negativa känslan att ha blivit manipulerad och lurad på ett större belopp för en liten extrafiness som de inte kunde eller ville vara utan.
Denna typ av försäljning kommer givetvis inte att fungera i alla sammanhang, men enligt mig så är det en av de modeller som kommer visa sig att fungera bäst för underhållningsprodukter som kan kopieras och distribueras i princip utan kostnad. Med detta innefattar jag spel, musik, böcker och filmer. Dessa produkter har dessutom fördelen att de skapar känslomässiga band mellan producenterna och konsumenterna vilket får modellen att fungera ännu bättre.
Förhoppningsvis så kommer inte storbolagen att lyckas förmå lagstiftarna att cementera deras nuvarande affärsmodeller med internetfilter, DRM, höjda straffsatser för att avskräcka olaga kopiering etc. Om så sker kan denna positiva utveckling kraftigt bromsas, vilket skulle vara olyckligt för alla förutom dagens etablerade storaktörer. Det vi istället behöver är en snabb och kontrollerad nedmontering av nuvarande system för att dessa nya lösningar ska få utvecklas och blomstra. Här skulle piratpartiets upphovsrättsreform kunna bli den katalysator som skapar framtidens dynamiska marknad för imateriella verk.
Slutligen, så kan man kanske som Linuxanvändare också hoppas på att detta experiment en gång för alla kan döda myten att Linux och fri programvara bara används av snåljåpar som endast vill ha gratisprogram. Troligtvis inte, men man kan ju alltid hoppas...
Samtliga spel var utgivna på de tre PC-plattformarna - Windows, Mac och Linux - så samlingen gjordes tillgänglig för dem alla tre. Detta öppnar en del intressanta möjligheter att jämföra spelförsäljning mellan plattformarna då de ges samma förutsättningar. Samma lanseringsdatum, pris, distributör och gemensam marknadsföring.
Men det mest intressanta var att de valde att satsa på en ganska ovanlig försäljningsmetod, de lät köparen själv bestämma priset. För så lite som $0.01 så kunde man få samtliga fem spel, utan begräsningar och utan DRM. Erbjudandet var endast tänkt att vara en vecka, men då försäljningen gick över förväntan så förlängde man perioden till två veckor och slängde in ett sjätte spel - Samorost 2.
Från detta experiment borde man kunna utläsa väldigt intressanta fakta. Hur mycket anser köparna vara ett rimligt pris? Är de beredda att betala för något som de kan få nästan gratis om det inte är svårare att betala mer? Är detta ett bra PR-trick och en lönsam försäljningstaktik? Hur fördelas försäljningen över Windows, Mac och Linux samt hur varierar köparnas betalningsvilja över plattformarna?
Med facit i hand så kan man bara konstatera att experimentet blev en oerhörd framgång! Totalt så drog man in $1.273.613 från 138.813 kunder. Därmed valde kunderna i snitt att betala ungefär $9 trots att endast $0,01 krävdes. Dessutom varierade betalningsviljan kraftigt mellan de olika plattformarna. Windowsanvändarna betalade i snitt lägst, $8 var medans Mac-användarna betalade $10 var och Linuxanvändarna betalade klart mest, över $14 var! Detta medförde att ca 25% av försäljningsintäkterna kom från Linuxanvändare och att Linux-versionen gav något större intäkter än Mac-versionen!
Låt mig dra några personliga slutsatser av detta:
- En klar majoritet av de som köper spel är under rätt förutsättningar beredda att betala mer än vad som begärs. Faktorer som påverkar är säkerligen produktens kvalité, att spelarna ges förtroende och behandlas med respekt samt får känna att deras betalning uppskattas och gör skillnad.
- Spelare på mer förbisedda plattformar visar större tacksamhet och värnar mer om de utvecklare de har genom att frivilligt betala mer.
- Linuxanvändare är trots att de valt ett gratis operativsystem med främst gratis programvara inte mer främmande till att betala för spel.
- Linux är idag för indiespelsutvecklare en lika viktig marknad som Mac och tillsammans utgör de hälften av den samlade PC-marknaden. Indiespelsutvecklare som förbiser Mac och Linux till förmån för Windows kan därför gå miste om hela 50% av sina potentiella intäkter!
- Erbjudanden som detta ger mycket fri uppmärksamhet och lockar därför till sig många kunder och kan dra in stora pengar.
Det mest intressanta i detta är enligt min mening att dessa slutsatser går stick i stäv med mediaindustrins inarbetade doktrin - att fragmentera och prisdifferentiera köparen, misstro sina kunder genom att använda DRM för att begränsa kopiering m.m. Det visar på att ett öppnare och ärligare system som bättre balanserar rättigheter och skyldigheter mellan producenter och konsumenter kan fungera väl och t o m vara mer lönsamt än det nuvarande, åtminstone inom vissa branschsegment.
Det visar också på att något som jag vill kalla för frivillig prisdifferentiering finns och kan under givna förutsättningar fungera bättre än de metoder som idag används för att få kunder att avslöja sin priskänslighet och betala så mycket som möjligt. Istället för att locka kunder att betala mer genom att erbjuda en något exklusivare variant eller erbjuda en artificiellt nedgraderad produkt till de mer priskänsliga (vanligt inom mjukvara) så kan man alltså erbjuda samma fullfjädrade produkt till alla och få en helt steglös och gränslös prisdifferentiering på köpet. Gränslös och steglös prisdifferentiering gör att en transaktion alltid blir av och samma produkt till alla gör att alla kunder får bästa tänkbara produkt. De som frivilligt betalar mer får en positiv känsla av att ha varit frikostiga och gett ett bra bidrag till att täcka producentens kostnader, istället för den ofta negativa känslan att ha blivit manipulerad och lurad på ett större belopp för en liten extrafiness som de inte kunde eller ville vara utan.
Denna typ av försäljning kommer givetvis inte att fungera i alla sammanhang, men enligt mig så är det en av de modeller som kommer visa sig att fungera bäst för underhållningsprodukter som kan kopieras och distribueras i princip utan kostnad. Med detta innefattar jag spel, musik, böcker och filmer. Dessa produkter har dessutom fördelen att de skapar känslomässiga band mellan producenterna och konsumenterna vilket får modellen att fungera ännu bättre.
Förhoppningsvis så kommer inte storbolagen att lyckas förmå lagstiftarna att cementera deras nuvarande affärsmodeller med internetfilter, DRM, höjda straffsatser för att avskräcka olaga kopiering etc. Om så sker kan denna positiva utveckling kraftigt bromsas, vilket skulle vara olyckligt för alla förutom dagens etablerade storaktörer. Det vi istället behöver är en snabb och kontrollerad nedmontering av nuvarande system för att dessa nya lösningar ska få utvecklas och blomstra. Här skulle piratpartiets upphovsrättsreform kunna bli den katalysator som skapar framtidens dynamiska marknad för imateriella verk.
Slutligen, så kan man kanske som Linuxanvändare också hoppas på att detta experiment en gång för alla kan döda myten att Linux och fri programvara bara används av snåljåpar som endast vill ha gratisprogram. Troligtvis inte, men man kan ju alltid hoppas...
torsdag 8 april 2010
Copying is not theft
En underbar liten video av Nina Paley som släpptes igår och ger ett budskap helt i linje med fri mjukvara och fri kultur.
Självklart är videon släppt under en Creative Commons licens och kan tankas ner från dess hemsida där man också kan hitta relaterat material.
[intressant?]
Självklart är videon släppt under en Creative Commons licens och kan tankas ner från dess hemsida där man också kan hitta relaterat material.
[intressant?]
söndag 28 februari 2010
Häxjakten fortsätter...
För någon vecka sedan kunde jag läsa i Extra Östergötland (en lokal gratistidning i stil med Metro) att polisen gjort husrannsakan hemma hos en 23-årig tjej i Motala och beslagtagit hennes dator då hon misstänks ha fildelat. Min reaktion är "fan, pågår de här djävla häxjakterna fortfarande?!".
Samtidigt som jag känner medlidande för den stackars tjejen så blir jag fly förbannad på en lagstiftning som förbjuder något som borde vara tillåtet och regelbundet praktiseras av hundratusentals människor i vårt land samt har orimliga straffsatser som enbart syftar till att avskräcka massorna genom att korsfästa de få som grips.
Typiskt är också att det är en 23-årig tjej som grips, något mer lätthanterligt offer kunde de knappast ha önskat sig. Varför inte gå på en 35-årig man som är välutbildad, välinsatt i ämnet, öppet pirat och en juiridiskt- och politiskt insatt debattör som är van att ta duster med både multinationella bolag och myndigheter? Jag talar givetvis om mig själv och ni får ursäkta mitt tillfälliga brott mot jantelagen, men jag vet att om de hade gett sig på mig så hade de fått sig en rejäl fajt. Inte för att jag hade räknat med att kunna slippa det straff som jag troligtvis hade blivit dömd till men jag hade lusläst lagen, bråkat genom instanser och utnyttjat mina kontakter, kunskaper och mediaträning till att orsaka så mycket skada och väcka så mycket vrede mot dem att de hade tänkt sig för innan de stämmer nästa. De hade fått en Pyrrhusseger, dvs de hade vunnit striden men till så hög kostnad att de riskerar förlora kriget.
Jag är jäkligt sugen på att ta en strid med dem och det skulle bli en strid där blodet skulle flyta och kampen pågå i åratal. Men tyvärr kommer det inte att bli en strid, även om jag är jäkligt frestad. Att de skulle hitta mig i det brus av fildelning som pågår är i det närmaste osannolikt och även om jag kanske skulle kunna provocera dem till att gå på mig så får jag knyta näven i fickan och låta bli då jag har ansvar gentemot min familj och mitt arbete. Tyvärr skulle en sådan strid skada min omgivning mer än mig själv och då jag älskar min familj och respekterar min arbetsgivare och mina kollegor så kan jag helt enkelt inte medvetet utsätta dem för något sådant.
Suck, varför är det så att när man väl har arbetat upp den kunskap, erfarenhet, klarsynhet och pondus som behövs för att på allvar kunna verka för en förändring så är man redan bakbunden av ansvar och livet självt?
Ps. Jag bör tillägga att jag egentligen inte vet något om den 23-åriga tjejen i fråga eller om hon är något lätt offer men jag anser det vara ett rimligt antagande baserat främst på hennes ålder.
Samtidigt som jag känner medlidande för den stackars tjejen så blir jag fly förbannad på en lagstiftning som förbjuder något som borde vara tillåtet och regelbundet praktiseras av hundratusentals människor i vårt land samt har orimliga straffsatser som enbart syftar till att avskräcka massorna genom att korsfästa de få som grips.
Typiskt är också att det är en 23-årig tjej som grips, något mer lätthanterligt offer kunde de knappast ha önskat sig. Varför inte gå på en 35-årig man som är välutbildad, välinsatt i ämnet, öppet pirat och en juiridiskt- och politiskt insatt debattör som är van att ta duster med både multinationella bolag och myndigheter? Jag talar givetvis om mig själv och ni får ursäkta mitt tillfälliga brott mot jantelagen, men jag vet att om de hade gett sig på mig så hade de fått sig en rejäl fajt. Inte för att jag hade räknat med att kunna slippa det straff som jag troligtvis hade blivit dömd till men jag hade lusläst lagen, bråkat genom instanser och utnyttjat mina kontakter, kunskaper och mediaträning till att orsaka så mycket skada och väcka så mycket vrede mot dem att de hade tänkt sig för innan de stämmer nästa. De hade fått en Pyrrhusseger, dvs de hade vunnit striden men till så hög kostnad att de riskerar förlora kriget.
Jag är jäkligt sugen på att ta en strid med dem och det skulle bli en strid där blodet skulle flyta och kampen pågå i åratal. Men tyvärr kommer det inte att bli en strid, även om jag är jäkligt frestad. Att de skulle hitta mig i det brus av fildelning som pågår är i det närmaste osannolikt och även om jag kanske skulle kunna provocera dem till att gå på mig så får jag knyta näven i fickan och låta bli då jag har ansvar gentemot min familj och mitt arbete. Tyvärr skulle en sådan strid skada min omgivning mer än mig själv och då jag älskar min familj och respekterar min arbetsgivare och mina kollegor så kan jag helt enkelt inte medvetet utsätta dem för något sådant.
Suck, varför är det så att när man väl har arbetat upp den kunskap, erfarenhet, klarsynhet och pondus som behövs för att på allvar kunna verka för en förändring så är man redan bakbunden av ansvar och livet självt?
Ps. Jag bör tillägga att jag egentligen inte vet något om den 23-åriga tjejen i fråga eller om hon är något lätt offer men jag anser det vara ett rimligt antagande baserat främst på hennes ålder.
söndag 2 augusti 2009
STIM accepterar Creative Commons på prov
Detta är visserligen inte en nyhet längre men det kan ändå vara värt att påpeka att STIM (Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå) nu på prov accepterar Creative Commons-licensierade verk från sina anslutna medlemmar.
Detta innebär bl a att man nu kan släppa en låt under exempelvis CC-NC för fri icke-kommersiell användning/spridning samtidigt som man erhåller ersättning från STIM för motsvarande kommersiell användning.
Detta är ett viktigt steg för att reformera musikindustrin och jag hoppas att deras tvååriga testperiod faller väl ut så att detta blir en bestående förändring. För mig representerar CC-NC-BY-ND (Creative Commons mest restriktiva licens - endast icke-kommersiell spridning och användning av oförändrat verk tillåts och upphovsman måste tydligt framgå) den mest restriktiva inställningen till upphovsrätt som är acceptabel i ett modernt, decentraliserat informationssamhälle och en mall för en framtida revision av upphovsrätten som måste till om vårt samhälle, vår rättsstat och vår ekonomi inte ska stagnera.
Intresserade, STIM-anslutna upphovsmän bör läsa mer på STIM's hemsida innan de börjar licensiera sina verk under Creative Commons då det finns vissa rutiner och begränsningar som de behöver känna till. En bra startpunkt är artikeln i senaste numret av Stim-Nytt (pdf).
Detta innebär bl a att man nu kan släppa en låt under exempelvis CC-NC för fri icke-kommersiell användning/spridning samtidigt som man erhåller ersättning från STIM för motsvarande kommersiell användning.
Detta är ett viktigt steg för att reformera musikindustrin och jag hoppas att deras tvååriga testperiod faller väl ut så att detta blir en bestående förändring. För mig representerar CC-NC-BY-ND (Creative Commons mest restriktiva licens - endast icke-kommersiell spridning och användning av oförändrat verk tillåts och upphovsman måste tydligt framgå) den mest restriktiva inställningen till upphovsrätt som är acceptabel i ett modernt, decentraliserat informationssamhälle och en mall för en framtida revision av upphovsrätten som måste till om vårt samhälle, vår rättsstat och vår ekonomi inte ska stagnera.
Intresserade, STIM-anslutna upphovsmän bör läsa mer på STIM's hemsida innan de börjar licensiera sina verk under Creative Commons då det finns vissa rutiner och begränsningar som de behöver känna till. En bra startpunkt är artikeln i senaste numret av Stim-Nytt (pdf).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)